Ägaren Karl-Göran Waara berättar:

"Fadern Pisanpolun Tempo var lite av en joker för mej, men modern Kilbackens Jaana var mer av ett trumfkort som hjärter-dam. Med korten på bordet verkar det ha blivit en lyckad parning. Genetikens vägar är krångliga och går inte att förklara, speciellt för mej som inte begriper. Som alla andra hundägare hoppades jag få ett ess i valpen KiIlbackens Raju-Jalle. Men vad fick jag? En "stenkross" som åt stenar. Men efter några liter majsolja och fem stenar blev han vuxen.
Alla hundar har sina egna personligheter eller hundligheter bör det nog heta. Vid 6 månaders ålder började han ta sina första toner efter hare. Jag behövde bara stötta honom vid första tappten, sedan har han hållit sig kvar vid tappterna. Nu gällde det att förstärka hans talanger istället för att förstärka hans svagheter.
Den första svagheten var min egen. Fan också, jag hade glömt något som kallas för inkallning. Jag höll ju inte på att få hem hunden från skogen. Fet som jag är, var det ju ingen ide att försöka leka fotbollsmålvakt och slänga sig på hunden. Med ett specialkoppel och mycket falukorv förstod t.o.m. hunden varför jag var fet och började komma vid inkallning.
Väl inne i puberteten höll hunden in skallet, vilket irriterade husse. Ut och jobba med din skallgivning så ofta som möjligt så blir det nog hund av dig, var husses recept. Det visade sig att Raju-Jalle liknade en operasångare som måste sjunga upp rösten på morgonen för att senare på dagen dra sina arior. Övning ger färdighet och den andra öppen klass ettan gick tapptfritt, utan harklingar på rösten och med mycket god hörbarhet, samt god skallmarkering.
Till hösten blir det dags att tävla på elitklassscenen med andra tenorer och primadonnor.

Tack Erkki och Helli för Er enorma gästvänlighet och för att jag får träna finska språket hos Er.

Karl-Göran Waara, Piteå tel:0911-14942, mobil 070-3986060 " (2005-02-03)
 

Denna sida är senast uppdaterad 23 Nov 2007 © Erkki Ylinen